I början av 1900-talets andra hälften präglades kulturdebatten av motsättningen mellan stormakterna under det kalla kriget. Debatten var stundtals frän och inte sällan förekom personangrepp på en ganska låg nivå. En av de tongivande debattörerna var utan tvekan Olof Lagercrantz, som dessutom hade fri tillgång till dåtidens media.
Några fakta om Olof Lagercrantz:
Född | 1911 i Stockholm |
Död | 2002 i Drottningholm |
Föräldrar | Grevinnan Agnes Hamilton och bankdirektören Carl Lagercrantz |
Yrke | Lyriker, litteraturvetare och publicist |
Familj | Fru Martina, född Ruin, och fem barn |
Olof Lagercrantz – gjorde sjukdom honom till en renegat?
Barndomen för Olof Lagercrantz var sannolikt inte en dans på rosor. Familjen var högborgerlig och fadern hade stränga krav på sin son. Olof hade anrika släktingar och mycket att leva upp till. Exempelvis var han barnbarn till Erik Gustaf Geijer. Barndomen förmörkades av att modern fick ständiga depressioner och inte minst av att en syster till Olof begick självmord i tidig ålder. I sin ungdom insjuknade Olof Lagercrantz i lungsot, vilket på den tiden var en allvarlig sjukdom. Ett öde han för övrigt delade med sin senare antagonist Sven Stolpe.
Olof Lagercrantz gifte sig med en finsk kvinna och när vinterkriget bröt ut engagerade sig Lagercrantz för att Sverige skulle bistå Finland. Så blev det ju inte även om många svenskar deltog som frivilliga i kriget. Dessutom skickade vi betydande mängd krigsmateriel till vårt grannland. Olof var även medförfattare till den berömda skriften “Finlands sak är vår”.
Efter andra världskriget började han frilansa som kulturkritiker i olika dagstidningar. Till att börja med betraktades han som kulturkonservativ. Och redan år 1941 hade han skrivit en essä, där han uttryckt sig positivt och underdånigt om kristendomen. Men successivt blev han mer och mer kulturradikal och började uppskatta verk av flera arbetarförfattare.
År 1951 blev han kulturredaktör för Dagens Nyheter och med sina goda relationer med Bonnierfamiljen kunde han spela ut hela sitt register med sin intellektuella skärpa. Men han undgick inte kritik och blev både älskad och hatad för sin skarpa penna. Att lämna sin klass och bli avfälling eller renegat är inte alltid positivt. Ett öde som han i många stycken delade med Olof Palme.
Chefredaktör för Dagens Nyheter
Några steg i Olof Lagercrantz karriär som publicist:
- Chefredaktör för DN år 1960 tillsammans med Sven Erik Larsson
- Efterträder legendariske Herbert Tingsten
- Ensam redaktör år 1968 på Olofs begäran
- Ny inriktning på ledare- och kultursidan
- Tog ställning i Vietnamfrågan
- Debatt om trolöshet, där Olof tar avstånd från kristendomen
- Olof går i pension år 1975
Att efterträda Herbert Tingsten var säkert inte helt enkelt. Tingsten var känd som en knivskarp debattör och respekterad för sin integritet i flera olika politiska läger. Hans framträdanden i TV är oförglömliga. Kedjerökande cigaretter la han ut en veritabel dimridå. Men Olof Lagercrantz lyckades successivt axla Tingstens mantel. Han ändrade dock kursen på ledare- och kultursidan. Kritikerna fick exempelvis lägga fram sina egna synpunkter vid bokrecensioner.
Att Lagercrantz och därmed DN tog ställning i Vietnamfrågan var något som inte mottogs väl i alla kretsar. Olof Lagercrantz beskylldes också för att vara positiv till Mao Tse Tung. Men så enkelt var det nog inte.
Olof Lagercrantz och Sven Stolpe
Den som endast känner Olof från böcker, artiklar och TV-framträdanden, får en blandad bild av personen Olof Lagercrantz. Han hade för vana att umgås med de författare, vars böcker han recenserade. Och han drog sig inte för att vara kritisk mot deras verk.
Han har också skrivit böcker där han i en infam och småaktig stil beskriver olika författares tillkortakommande. Bland annat beskriver han deras problem med pengar, alkohol och kärleksliv. Det kan vara svårt att förstå att en intelligent och bildad människa kunde finna nöje i sådana skriverier.
Ett sorgligt kapitel är hans relation till Harry Martinson, som tillsammans med Eyvind Johnson fick Nobelpriset i litteratur år 1974. Olof Lagercrantz hällde galla över Svenska Akademiens beslut och den sköre Harry Martinson tog illa vid sig.
Till Olof Lagercrantz svurna fiender hörde Sven Stolpe. Kanhända beror det främst på att Olof hade ett kärleksförhållande med Karin Stolpe. Åtminstone om Sven Stolpes barnbarn talar sanning. Olof och Sven får nog anses ha haft samma elaka debatteknik. De hamnade också successivt i två olika politiska läger, där Sven Stolpe låg långt ut på högerkanten. Dessutom var han religiös och bekände sig till katolicismen. Oavsett om vi delar dessa herrars åsikter eller ej, måste sägas att vi saknar debatterna och duellerna mellan Olof Lagercrantz och Sven Stolpe. Två belästa och bildade, men kanske också lite småskurna polemiker.